Pappa Giraff

Nu är helgen över och Jessica & co har åkt hem. De gick så himla fort. Som det alltid gör. Det var så roligt att hon kom hit och att hon fick känna på hur det är här. Nu är det tomt. En sån där tom känsla som det alltid blir när man har haft besök ett par dagar och dom åker hem och allt känns så konstigt.

I fredags när vi kom hem efter att vi varit på centralen hade vi fått ett paket. Ett mjukt. Så såg jag att det stod att det var skickat av A. Så J fick öppna det och då hade han skickat ett giraff gosedjur till henne. Runt halsen hängde det ett hjärta i trä som han hade gjort och målat rött. På ena sidan stod det hennes namn och på den andra stod det, pappa älskar dig. J blev jätte glad. Hon har döpt den till Pappa Giraff och hon sover med den varje natt. De är ju kul att han skicka lite såna saker någon gång ibland för hon blir ju så himla glad. Speciellt då när det är från honom.
A blev ju förflyttad i fredags till den anstalten där han ska avtjäna sitt straff. Jag funderade mycket under dagen hur det gick för honom. På kvällen såg jag att jag hade några missade samtal. Jag försökte kolla upp dem på nätet men fick inte fram några resultat. Hade en känsla av att det kunde vara A eftersom det var ett 08-nummer och så kollade jag på anstaltens hemsida och då var det samma nummer. Så jag ringde upp och fick prata med en jätte trevlig kvinna som berättade att A fått tillstånd att ringa oss, men att det var brist på personal på kvällen så han skulle få ringa dagen efter istället. Det kändes så himla skönt att få ett trevligt mottagande för en gångs skull. Det är första gången som någon faktiskt har varit trevlig i telefonen under denna tid.
Så i lördags ringde A. J blev jätte glad och gick in på sitt rum och pratade med honom (hon går alltid undan och vill vara ifred när dom två pratar). Hon upprepade bara samma sak hela tiden: "Jag saknar dig så jätte mycket och jag älskar dig" Vi blev helt tårögda när vi hörde henne och när jag sedan fick prata med A kunde han knappt prata för det hördes hur illa han hade tagit vid sig. På ett vis tycker jag synd om honom men samtidigt tycker jag att det är nyttigt att han får uppleva och höra allt det som jag får ta hand om varje dag. Att han märker att hon faktiskt märker att han inte är här. Många har ju svårt att fatta att hon är medveten om vad som händer. " Hon är ju bara 3 år, tänk om hon hade varit äldre". Ja men hon vet ändå vilka hennes föräldrar är, hon har hunnit knyta band, känna trygghet och kärlek till oss och märker ju när saker inte är som dom ska vara. Dessutom är det ju hemskt när hon vet så mycket men inte kan få veta allt.

Det verkade iaf vara ok med A. Han var ju lite nervös över att komma till ett nytt ställe och behöva gå igenom allt igen som han gjorde på dom tidigare två ställena. Men nu ska han ju gå en utbildning iaf och läsa upp sina betyg så nåt vettigt verkar han göra av tiden Men om man inte håller sig sysselsatt där inne så antar jag att tiden går ännu saktare än vad den redan gör. Han har tränat mycket på gymmet och gått upp ca 10 kg. Nu får han mat varje dag och behöver inte fundera på vart han ska ta vägen. Det känns hemskt att säga men det känns som en lättnad och det är en trygghet att veta att han är inlåst. Inte för våran säkerhet utan för att nu vet vi alltid vart han är och att han inte kan ställa till det ännu mer än skada. Vi var ständigt oroliga över honom. Vad han hade hitta på, vad han blivit utsatt för, vart han skulle sova, om han hade ätit den senaste veckan, vilka han var skyldig pengar osv. Och i allt detta så kände HAN sig ensam. Han tyckte inte att han hade någon. Han var så blind och så upptagen i sig själv att han inte såg hur mycket vi engagerad oss i honom. Egentligen hade jag inte behövt bry mig så mycket i honom som jag har gjort. Men vi har ett band som inte kan brytas av. Så är det bara. Det är J. Men också för att det är bara jag, A:s mamma och A:s syster som vet hur han verkligen är. Vem A är. Han har varit min bästa vän i så många år och man sviker aldrig en vän anser jag. Men det är också allt han är. För mig ligger inte våran relation på något annat än en vänskapsnivå. Jag har gått vidare, hur svårt det en var till en början. Mitt hjärta tillhör någon annan nu, men jag har alltid plats för mina vänner och A är en av dom.