Nu har jag äntligen fixat en ny strömkabel till datorn så nu är jag igång igen! Jag klarade mig exakt ett dygn utan en dator efter att M åkte :P Snacka om i-landsproblem!
På fredag blir A förflyttad till den anstalten han ska sitta av sitt straff på. Mina tankar handlar mycket om hur det kommer gå för honom där. Hur han kommer bli bemött, hur han själv kommer bemöta de andra intagna, rädsla för att han ska knyta nya kontakter med fel människor osv. Allt är hela tiden så osäkert. Allt hänger på en skör tråd. Den sköra tråden är A. Och jag tror inte att det finns nåt skörare just nu. På ett vis så hänger ju även mitt liv på hur det kommer gå för honom. Jag gillar det inte och jag försöker att värja mig så gott jag kan från det men det som gör att jag inte kan slita mig loss helt är ju J. Inte för att jag är tvingad utan för att jag vill. För hennes skull. För kärlekens skull. Hennes välmående är ju mitt välmående. Och jag vet att hon mår som bäst när hennes pappa är som han ska vara och när dom har en bra relation. Det är allt jag vill. Och jag hoppas så innerligt att han kommer klara av detta. Folk kanske har svårt att förstå varför jag fortfarande bryr mig i honom. Efter allt som hänt och vad han har gjort mot mig även innan detta. Men jag liksom dom som känner honom vet att det här är inte A. Det är inte han som är elak som person, eller beter sig illa för att han är dum i huvudet och totalt känslokall. Han har en sjukdom. Han är alkoholist och drogberoende. Självklart har han gjort sina egna val men beroendet har varit starkare än hans vilja och han har gett efter. Det är pga att han haft dessa saker i sin kropp som han har klarat av att begå brotten han har begått, det är dom sakerna som har gjort att han till slut tappade bort allt vad känslor är, att han saknade bostad och att han blev som en robot. Vi hjälpte honom så gott vi kunde, men det finns en gräns hur mkt man kan hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt. Som sagt vi håller våra tummar stenhårt på att han nu har kommit till insikt och vill få hjälp. Det verkar som att han vill det nu, men jag har lärt mig att aldrig ta ut något i förskott i dessa situationer. Vi har blivit besvikna så många gånger och detta är hans ABSOLUT SISTA chans att ställa saker och ting till rätta. Att be hans dotter om ursäkt och ge mig och hans anhöriga ett liv utan att ständigt oroa sig över vart han är, vad han gör och vad han inte gör. Jag vill inte att ni ska förakta honom men jag vill att ni ska förakta hans beroenden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar