Klappat och klart!

Då är julen över ännu en gång. Som man har hållt på och fixat och donat och planerat inför en dag som sedan går så fruktansvärt fort.  Så känns det helt lamt efteråt. J fick vad hon önskade sig så hon var lycklig. Alla prinsessaker, prinsessklänningen, pulka, kläder, böcker mm. Tänker inte hålla på och sitta skriva en lista över allt som hon fått...
Om nån vecka kommer min mamma, mormor och morbror hit med mer julkappar till henne och så kommer min pappa sen också och hennes farfar som köpt en ny vinteroverall till henne. Det uppskattas!

Har pratat lite med A under julen nu också. Han har det ju relativt bra, men såklart var det väl inte kul för honom att sitta inne under julen. Men men. Eftersom han är köksansvarig fick han laga julmat och det var han glad för. Nästa år ska vi försöka fira tillsammans uppe i dalarna. Det skulle nog J tycka jätte mycket om. Men det är ju ett helt år kvar tills dess och det hinner nog hända en hel del under den tid som är kvar. Vi får ta en dag i taget och se hur allt går!
Nu kommer vi inte få prata med A på fyra dagar. Det hade hänt något på anstalten, vet inte om det var nåt uppror eller vad det var. A ville inte såga allt på telefonen. Han var iaf inte inblandad i det men när det händer såna saker där så blir alla interner inlåsta i sina celler i 4 dagar. Så då får han ju inte ringa under den tiden. Men det är ju skönt och veta att han inte hade något med det att göra iaf.

Idag tänkte jag gå upp till city och kika in rean lite. Det är säkert ingen direkt rea iaf (som det aldrig är) dom höjer ju priserna innan julen sen drar dom ner dom till ordinarie pris lagom till rean. Snikna jävlar! Men jag har ett presentkort att utnyttja på Top Shop så. Sen ska jag kolla om dom har rea på några roliga leksaker på BR. Som om J inte hade nog :)

Pyttelaisa önskar alla en god fortsättning!

Äntligen!

Igår när vi kom hem från jobb och dagis så ringde det på hemtelefonen så fort vi kom innanför dörren och när jag svarade så var det A. Telefontillståndet hade äntligen gått igenom! Kändes helt sjukt att få prata fritt utan att någon annan lyssnade och att vi fick prata i typ en timme. J och A pratade jätte länge och det kändes så skönt. Det tog bara över en månad att få det fixat. Slöarslen! Tydligen hade A fått träffa en barnombudsman förra veckan och han hade bett henne att hon skulle skynda på beslutet eftersom att det är för J:s skull som vi har ansökt om det. Så det verkar som att det tog lite fart då för jag fick även besökstillståndet idag. Att det ska vara så svårt och fatta när det handlar om ett barn... Men tydligen så hade dom sagt fel till A när han frågade om det behödes en speciell lapp till J om besökstillståndet och då sa dom att det inte behövdes utan att dom skulle ringa mig sen när jag har fått tillståndet. Så skulle vi ta allt om J då. Men icke. Då hade dom kommit och sagt igår att han var tvungen att skicka en lapp för J också. Jag blir tokig! Det lär ju inte vara första gången någon har frågor om tillstånden så då borde dom ju veta. Så jag lär väl vänta ytterligare en månad för att få tillståndet för J. Jag tänker ju inte åka dit utan henne. Jag åker enbart dit för J:s skull och får hon inte åka dit så har ju inte jag något där och göra. Och som tur var blev jag beviljad obevakade besök.

Det verkar som att det mesta börjar lösa sig nu iaf. Men det har ju gått lång tid så det är väl inte mer än rätt. Jag och min syrra har börjat förbereda julmaten idag. Har gjort en Jansson och så ska vi baka bröd. Och så ska vi ta upp julgranen pch klä den. Jag brukar ju vara stenhård på att göra det dagen innan julafton men jag är själv med J imorrn och jag orkar inte hålla på och fixa allt det då. Helt sjukt att det är julafton om två dagar! Nu håller jag på att avlida av trötthet så vi hörs väl imorrn!

Stackars dagis, stackars mig

Shit vad jag är trött! Kom hem från jobbet för 2 timmar sen, lagade mat och håller nu på att däcka totalt. Det märks att jag inte är van, tur att jag bara jobbar imorrn och sen är jag julledig :) Fast egentligen hade jag velat jobba, men dagis hade ju redan lagt sina scheman inför julen så då kunde jag ju inte helt plötsligt ändra tider när jag började jobba. Jag blev så sur idag när jag hämtade J på dagis. För jag berättade för personalen att jag ska jobba 8.30-17.00 och eftersom att det tar en timme att åka från jobbet skulle jag behöva hämta J runt 18.00 på dagis och det blev så sura miner. Dom fick det att låta som om det skulle vara helt omöjligt att ha öppet dagis till kl 18.00. Liksom va fan. Dom kan åtminsone ha öppet till 18.30 tycker jag. Så dom skulle ha möte om det. Men jag vet vart skon klämmer. Och det är att dom är så bortskämda med att få gå hem typ halv fem varje dag och nu måste stackrarna vara kvar till 18.15. Oj oj stackars dom! Om dom börjar dribbla ska jag ringa och hetsa på kommunen så får dom sätta J på ett annat dagis isf :/

Allt blir så himla mycket jobbigare bara för att man är ensamstående. Jag har ingen annan som kan hämta J på dagis eftersom att min syster också jobbar. Man blir lämnad utanför hela tiden och det känns som att man ska bli straffad bara för att man inte har någon pappa delaktig. Jag har faktiskt inte valt att det ska vara så här. Och oavsett om man väljer det eller inte så ska man fan ha samma möjligheter som föräldrar som är tillsammans.

Nåväl. Hade fått julkort från A idag. Ett som var till mig och sen ett stort till J som spelade julmusik. Så jag tänkte att hon skulle få sitt på julaftons morgon. Det blir roligare om hon får det då. Så kan jag läsa för henne vad det står i. Hon kommer bli så glad :)
Nu är det dags att dra på sig den gamla nattsärken för klockan ringer 05.20 imorrn. Gonni!

Miraklet

Jag är så glad för du är hos mig
du fångar mig med varje lek
och vad som helst kan alltid hända
för i vår dröm är allting smek
jag kramar dig igenom rymden
du strålar gul, jag skrattar blå
och vi följs åt i evigheter
en glittervind som är vi två

Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka igen. Har inte skrivit på ett tag för att dels så har jag varit lite upptagen och dels för att jag inte har känt för att skriva. Vill inte skriva bara för sakens skull utan för att jag verkligen vill det själv och känner att jag behöver det.

Jag har berättat för J nu om A. Hon tog det faktiskt väldigt bra. Bättre än vad jag trodde. Jag satt mig ner och pratade med henne och berättade att pappa hade gjort en dum sak. Och ibland när man gör dumma saker så får man flytta till ett hus och bo i det huset ett tag för att man ska förstå att man har gjort fel. Pappa ångrar sig jätte mycket och han är ledsen över att inte kunna träffa dig. Men det är abslout INTE ditt fel. Inte mammas och inte mosters. När jag hade berättat det för J säger: Så det är alltså inte mitt fel att pappa inte kan träffa mig? Jag blev så ledsen då. Då har hon gått runt och trott att hon har gjort något fel så att A inte ville träffa henne :(. Stackars unge. Så då kändes det bra att jag berättade för henne och att vi har rett ut det. Så nu brukar hon gå och säga till sig själv att pappa bor i ett annat hus och det är inte hennes fel, det känns iaf lite bättre :) Så slipper hon ta på sig skulden för något som hon absolut inte har något med att göra. Jag berättade för A om att jag hade sagt det till henne och han tyckte att det var bra gjort. Han hade själv funderat på om de var rätt att inte berätta sanningen för henne och han vill ju inte heller att hans lilla juvel ska gå runt och må dåligt.

Telefontillståndet har fortfarande inte gått igenom så vi brevväxlar än... Jag börjar bli trött på och skriva breven nu även om de ju är kul att få svar på dem. Men vi skriver bara om samma saker hela tiden bara för att ingenting har kommit igång. Dom ringde häromdagen och frågade om jag ville ta emot ett samtal från A på julafton. Och det ville jag ju. Men dom kunde inte garantera att han skulle få ringa pga att dom hade lite personal då. Borde man inte sätta in en extra person då på julafton eftersom att A antagligen inte är den enda internen som vill ringa till sina nära och kära på julafton. Men dom verkar inte vara så direkt humana där på anstalten så man ska väl inte förvänta sig för mycket. A har berättat en hel del om hur dom blir behandlade av vakterna där och jag är då glad att jag slipper sitta inne där iaf.

A mår lite sämre nu när julen börjar smyga sig på. När han känner att han inte kan vara med J ocn när han vet att alla andra är tillsammans men han får inte vara med. Men som jag sa till honom. Det är ju ett straff i sig det också. Att han får känna vad han går miste om. Inte bara vardagen utan också dom här högtiderna. Och juen är ju barnens högtid och J är så förväntansfull. Allt det missar han. Det är bäst för honom att det ser annorlunda ut nästa år.
Så jag hoppas verkligen att alla som kallar sig för hans kompisar och dom som jag har gett ut adressen till kommer att skicka ett kort eller brev till honom. Det är fan inte mycket begärt. 

Jag har även fått jobb och har jobbat två dagar nu. Jag är så himla glad och tacksam att jag fick det och det var en sån överväldigande känsla att få skriva på anställningspapprena. Nu känns det som att allt kommer bli bra. Alla säger att pengar inte kan göra en lycklig. Kanske inte men jag är hellre olycklig med pengar än utan! Dessutom är det ett bra jobb och jag tror att jag kommer trivas jätte bra :)

Ändrade beslut...

Nu har jag bestämt mig. Jag ska berätta för J varför pappa är borta. Tänker inte säga någre detaljer eller nåt. Jag ändrade mig efter att ha läst experters åsikter och efter att ha skrivit med min syster. Detta funkar inte. Ska ta det med henne imorgon tillsammans med min mamma. Jag hoppas att det går bra. Vi kan inte ha det så här i ett år framöver.
Ska packa klart allt nu, sen kommer Michaela hit, ska färga hennes hår och sen drar vi kosan hemåt! Ska bli skönt!

Nu blev det komplicerat

Åh jag blir så matt! Har suttit och kollat runt på nätet på olika sidor om barn som har en förälder i fängelse. Och på nästan alla sidor står det att man SKA berätta SANNINGEN för barnet om vart föräldern är. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag började fundera över detta idag när vi skulle gå hem från dagis. J gick och kollade upp i himlen och sa: "Jag ser inte min pappa. Är han uppe vid molnen?" Jag blev helt förstörd. Det kändes som att hon trodde att han var död, eftersom att man brukar säga att dom är i himlen då. Det vill jag absolut inte att hon ska tro och jag har försökt med allt i min makt att det inte ska verka som det heller. Och sen är det så svårt för på alla sidor står det inget om ålder på barnen. De flesta är i skolåldern som dom har tagit som exempel. Här är ett utdrag från barperspektivets hemsida:

"Det är viktigt att fundera över konsekvenser av lögner, även vita sådana. Hur blir det för barnet om man säger att pappa är på jobbet? Risken är stor att barnet drar slutsatsen att ”pappa väljer jobbet framför att vara med mig”. Dessutom kan barnet oroa sig över vad som händer när mamma går till jobbet: kommer hon också att försvinna?"

Det är det här jag reagerar på. För de gånger som min syster har haft hand om J, om de så bara handlar om ca 30 min har J varit jätte orolig för om jag ska komma tillbaka eller inte. Det känns i hela mitt hjärta och det gör så ont. Jag vill aldrig att hon ska behöva tvivla på mig. Jag finns ju alltid här för henne men vi kan inte vara tillsammans 24/7. Hur fan ska jag göra?

Dessutom är jag irriterad över att A aldrig ringde. J väntade hela dagen men vi fick aldrig något samtal. Mannen som jag pratade med imorse sa att han beviljade ett samtal idag efter kl 16.00. Men nej. Inget samtal... Så nu blev J besviken ännu en gång :(

Bokat och klart!

Sådär nu har jag bokat bussbiljett hem till Smedjebacken. Imorgon kväll åker jag och J hem för att hälsa på i några dagar, fira födelsedagar, klippa och träffa familjen innan jul. Det var inte så längesen vi var hemma sist, det var nog under allhelgona tror jag. Men på nåt vis så uppskattar jag byn mycket mer nu när jag har flyttat än vad jag gjorde när vi bodde där. Det är en jävligt tråkig ort med så mycket problem och dryga människor och det finns inget att göra. Men hemma är ju alltid hemma. Hur tråkigt det än är. Och det är så skönt att kunna vara där i några dagar och faktiskt gilla det, när man vet att man inte behöver vara kvar, man kan åka hem till sthlm när man vill. Och under tiden som man är borta från smb så har det ju aldrig hänt nåt iaf. Det står stilla. Tiden står stilla. Anledning till varför jag åker "hem" ganska ofta är min familj. Min älskade mamma och mormor & morfar. Självklart även för att träffa mina vänner och A:s familj också. J älskar att åka till mormor och farmor. Men jag är så glad att vi inte bor där. Med tanke på att de flesta vet vilka både jag och A är. Och J. Jag vill inte att hon ska behöva dras med A:s skit och så har hon ju hans efternamn också. Här i Vällingby är det ingen som vet vem J:s efternamn tillhör. Jag önskar att alla mina vänner och min familj kunde bo här med oss, men dom liksom jag bestämmer ju över sina liv och dom har val att bo kvar.
I början kändes det jobbigt att jag inte hade någon förutom min syster som var hemifrån här i storstan. Men när jag började skolan fick jag nya vänner och jag träffade mkt folk som jag stötte på genom gemensamma vänner som nu är väldigt fina vänner. Det är jag så tacksam för.
Och under den här tiden när allt med A har hänt så har jag verkligen märkt vilka mina riktiga vänner är. Dom som har hört av sig på telefon och undrat hur vi mår och inte enbart skriva ett "hej hur mår du" på Facebook chatten någon gång ibland... Dom som har visat ett intresse för J:s välmående men också för A:s.

Nåväl. Jag pratade med en man från A:s anstalt imorse och han hade blivit beviljad ett samtal till J ikväll. Så dom skulle kolla med mig så att det var lugnt. Jag har förberett J om det och hon blev jätte glad. Köpte en hemtelefon igår iaf och letade i ca en timme innan jag hittade ett telefonuttag. Jag var råskitz och hittade tillslut med min systers hjälp ett i J:s rum. Så det blev hon glad för =) Vi har sagt att det är hennes "Pappa-telefon" som enbart är tillför att prata i när pappa ringer. Och hon är så stolt över den =). Jag hoppas att det går bra ikväll, men det gör det säkert. Nu ska jag packa lite inför imorgon och hämta det sista av tvätten i tvättstugan. Jag längtar tills imorrn!

J:s "Pappa-telefon"

Tillstånd tillstånd tillstånd...

Hej hopp! Får se om jag klarar av att skriva ett inlägg. Mina fingrar är alldeles stelfrusna, men då kanske det är bra att jag rör lite på dom =)

Igår fick jag brev från A. Han skickade sin nya adress, så nu kan vi äntligen skriva som vanligt igen. Fick även papper om besökstillstånd och telefontillstånd. Det skulle ta upp till 4 veckor för att få igenom telefontillståndet, hur lång tid kommer det då inte ta att få ett besökstillstånd? Så han får nu ansöka om enskilda telefonsamtal till min mobil, men då är ju samtalen avlyssnade. Det kommer dom inte att vara när vi får igenom det riktiga tillståndet för hemtelefonen. Det kommer bli skönt att få prata ifred. Att få prata om privata saker som man inte vill att en okänd människa ska veta om. Dessutom har A väldigt svårt att visa sig svag inför andra, speciellt för poliser och vakter, så då blir det extra påfrestande för honom. Men jag skickade iaf in papperna så fort jag kunde så det slipper ta onödigt lång tid.
På kvällen ringde det en man från A:s anstalt. A hade ansökt om telefontillstånd till min mobil och han skulle kolla upp så att det var mitt nr och att jag var med på att ha ett samtal med A. A hade även hälsat att vi skulle koppla in hemtelefonen idag för att det är enklare och det går fortare att få enskilda tillstånd till det. Så jag ska springa och köpa en telefon idag så kanske han ringer ikväll. Blir råskitz över att vi nyss gav bort våran enda hemtelefon. Så jag tänker då inte köpa nåt fancy. Ska gå till ÖoB och köpa den fulaste dom har bara för att jag är så irriterad. Vi ska ändå bara ha den för att J och A ska få prata med varandra. Annars ska vi inte använda den alls. Så då kvittar det vad det är för telefon.

Sen så kunde jag inte hålla mig igår. Jag var tvungen att köpa lite mer julklappar till J. Jag vill ju att hon ska ha nåt snyggt på sig på själva julafton så det blev detta:

Jättefint tycker jag. Som mina närmaste vet är jag ju nästan allergisk mot klänningar så det får bli det här istället. Hon kommer ändå vara finast i världen =) Nu ska jag fixa lite inför helgen för då åker vi hem och hälsar på i dalarna!