Första steget

Det här är ingen vanlig blogg. Den handlar varken om mode, humor eller ett perfekt familjeliv. Den handlar om något helt annat.  Jag har en dotter, som jag tänker kalla för J, hon har en mamma och en pappa. Men mamma och pappa bor inte tillsammans. J bor tillsammans med mig, Elin som är hennes mamma. J:s pappa, A sitter i fängelse. Det är vad denna blogg handlar om. Hur vi ska försöka klara av tiden tillsammans när A är borta. Min frustration och sorg över vad han har ställt till med. Alla J:s funderingar om vart hennes pappa har tagit vägen och hur vi gör det bästa av situationen.

 Den här bloggen är också till för er som bryr er om oss. Inte bara mig och J utan också om A. För att ni ska förstå vad vi går igenom medans så många sitter vid kaffebordet och muttrar "vad var det jag sa" och "nu får han vad han förtjänar" vilket jag vet att många faktiskt har sagt. Hur otroligt ledsna, besvikna, arga alla vi som är anhöriga till A är. Hur motarbetade vi blir av kriminalvården, advokater och av människor som låtsats bry sig om oss.

 Till sist vill jag även nämna att denna blogg fungerar lite som en sorts terapi för mig. För att jag ska få skriva av mig det jag känner, att få alla orden sparade om hur jag kände under denna tid och framför allt för att A en dag ska kunna ta del av allt jag skrivit.