Av en händelse sitter jag på jobbet och lyssnar på Guns n´roses. För en vecka sen köpte jag en bok om bandet. Har alltid velat läsa boken som handlar om Slash men den fanns inte så då tog jag denna bok istället. Och vad bra den är! Så jäkla intressant att läsa om tiden innan dom blev kända samt hur allt blev som det blev. Jag älskar ju dessutom boken "The Dirt" om Mötley Crüe och jag blev helt såld på bandet efter det.
Iaf så satt jag och lyssnad på Guns n´roses här på jobbet och kom och tänka på ett minne som jag inte tänkt på jätte länge. Jag tror det var sommaren ´92 eller ´93 och jag och min pappa och två till hade åkt till Stockholm. Det var första gången i mitt liv som jag var själv med pappa och jag var så jäkla stolt över att få vara med honom. (När jag och min storasyster var små, var pappa idolen nr 1. Vi klädde oss jämt i shorts, converse skor, jeansjacka och snusnäsduk runt halsen, precis som honom.) Därför kändes det extra speciellt att få vara själv med honom. Denna dag gick vi på Gröna Lund och jag hade typ "the time of my life" dagen avslutades med att vi hittade ett stånd där som sålde smycken och t-shirts. Och där låg det! Det vackraste och coolaste halsbandet jag nånsin sett! Ett Guns n´roses halsband! Pappa frågade om jag ville ha det och jag var överlycklig! Svinstolt åkte jag hem till Smedjebacken och tyckte att jag var coolast i världen den sommaren när jag bar ett stort silvrigt svärd runt halsen med rosor och pistoler på.
Det där minnet är nog det finaste jag har från min barndom. Allra mest kanske för att det handlar om min pappa.
Det är såna där minnen som jag vill att J ska ha från sin barndom och från sin pappa. Inte bara ett enda minne, som jag har, utan hon ska ha ett dussintals bra. Och det tror jag faktiskt att hon kommer få.
