Onsdag

Skriver från ett snöigt, stormigt och iskallt Stockholm. Jag får panik. Inte över att det är vinter utan för att det blev kallt så fort. Vintern hör Sverige till, så är det bara. Och visst kan det vara lite charmigt ibland, fram till jul iaf sen kan den försvinna tycker jag.

Idag fick vi brev från A. Han var så glad över att samtalet med J hade gått bra och det hade varit underbart att få höra hennes röst. Han var chockad över hur bra hon pratade nu. Det kan jag förstå. Det händer så mycket i hennes utveckling nu och hon lär sig ju nya saker hela tiden. Jag märker skillnad på henne om hon har varit en helg hos mormor eller farmor så vill skillnad måste inte då A uppleva?
Han hade även fått sitt frigivningsdatum och var glad för det datumet som han fick. Det känns verkligen helt sjukt att jag en sitter och skriver det här. Att jag skriver ordet frigivningsdatum och att det faktist har en innebörd för mig. Det slår mig ibland hur det verkligen är. På nåt sätt så kämpar man ju på hela tiden och man är så engagerad i både A:s och våra rättigheter, planeringar inför olika saker som har med det att göra osv. så man glömmer bort vad allt detta egentligen handlar om. Jag blir nästan rädd när jag tänker på det. Jag får ont i magen när jag tänker på ordet "fängelse". Det är helt overkligt att det är så här det faktiskt är. Jag vet inte om jag någonsin kommer att få in det i huvudet. Visst jag fattar ju att A sitter inne och allt men ibland är det som att man får ett slag i huvudet, allt blir helt stilla och jag tänker "shit, det är verkligen på riktigt". Jag vet inte om ni riktigt förstår hur jag menar, det är svårt att förklara. Men det handlar väl iaf om att jag har svårt att ta till mig att det har blivit som det har blivit och att verkligheten håller på att komma ifatt mig.

Jag var uppe i city idag och handlade julklappar till J för övrigt. Tror jag slog personligt rekord i snabhet. På 1 timme hade jag handlat alla julklappar! Och det var inte vilket skit som helst! Men det är så roligt att ge saker till J för hon blir så himla glad och tacksam för allt hon får. Om hon så får ett par strumpor eller dockvagn så blir hon precis lika glad. Detta år blir hon nog extra bortskämd. Många tycker ju synd om henne för allt hon behöver gå igenom så dom visar att dom bryr sig genom att köpa saker. Och det uppskattas. A kommer ju inte att kunna köpa några julklappar till henne. Det känns tråkigt att jag fått fixa all planering och sånt utan honom. Jag har iaf skrivit på några paket att dom är från pappa, så att hon inte känner att inget var från honom. Nu ska jag kramas med J!

Min fina J och jag för 3 år sen