Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka igen. Har inte skrivit på ett tag för att dels så har jag varit lite upptagen och dels för att jag inte har känt för att skriva. Vill inte skriva bara för sakens skull utan för att jag verkligen vill det själv och känner att jag behöver det.

Jag har berättat för J nu om A. Hon tog det faktiskt väldigt bra. Bättre än vad jag trodde. Jag satt mig ner och pratade med henne och berättade att pappa hade gjort en dum sak. Och ibland när man gör dumma saker så får man flytta till ett hus och bo i det huset ett tag för att man ska förstå att man har gjort fel. Pappa ångrar sig jätte mycket och han är ledsen över att inte kunna träffa dig. Men det är abslout INTE ditt fel. Inte mammas och inte mosters. När jag hade berättat det för J säger: Så det är alltså inte mitt fel att pappa inte kan träffa mig? Jag blev så ledsen då. Då har hon gått runt och trott att hon har gjort något fel så att A inte ville träffa henne :(. Stackars unge. Så då kändes det bra att jag berättade för henne och att vi har rett ut det. Så nu brukar hon gå och säga till sig själv att pappa bor i ett annat hus och det är inte hennes fel, det känns iaf lite bättre :) Så slipper hon ta på sig skulden för något som hon absolut inte har något med att göra. Jag berättade för A om att jag hade sagt det till henne och han tyckte att det var bra gjort. Han hade själv funderat på om de var rätt att inte berätta sanningen för henne och han vill ju inte heller att hans lilla juvel ska gå runt och må dåligt.

Telefontillståndet har fortfarande inte gått igenom så vi brevväxlar än... Jag börjar bli trött på och skriva breven nu även om de ju är kul att få svar på dem. Men vi skriver bara om samma saker hela tiden bara för att ingenting har kommit igång. Dom ringde häromdagen och frågade om jag ville ta emot ett samtal från A på julafton. Och det ville jag ju. Men dom kunde inte garantera att han skulle få ringa pga att dom hade lite personal då. Borde man inte sätta in en extra person då på julafton eftersom att A antagligen inte är den enda internen som vill ringa till sina nära och kära på julafton. Men dom verkar inte vara så direkt humana där på anstalten så man ska väl inte förvänta sig för mycket. A har berättat en hel del om hur dom blir behandlade av vakterna där och jag är då glad att jag slipper sitta inne där iaf.

A mår lite sämre nu när julen börjar smyga sig på. När han känner att han inte kan vara med J ocn när han vet att alla andra är tillsammans men han får inte vara med. Men som jag sa till honom. Det är ju ett straff i sig det också. Att han får känna vad han går miste om. Inte bara vardagen utan också dom här högtiderna. Och juen är ju barnens högtid och J är så förväntansfull. Allt det missar han. Det är bäst för honom att det ser annorlunda ut nästa år.
Så jag hoppas verkligen att alla som kallar sig för hans kompisar och dom som jag har gett ut adressen till kommer att skicka ett kort eller brev till honom. Det är fan inte mycket begärt. 

Jag har även fått jobb och har jobbat två dagar nu. Jag är så himla glad och tacksam att jag fick det och det var en sån överväldigande känsla att få skriva på anställningspapprena. Nu känns det som att allt kommer bli bra. Alla säger att pengar inte kan göra en lycklig. Kanske inte men jag är hellre olycklig med pengar än utan! Dessutom är det ett bra jobb och jag tror att jag kommer trivas jätte bra :)