Nu blev det komplicerat

Åh jag blir så matt! Har suttit och kollat runt på nätet på olika sidor om barn som har en förälder i fängelse. Och på nästan alla sidor står det att man SKA berätta SANNINGEN för barnet om vart föräldern är. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag började fundera över detta idag när vi skulle gå hem från dagis. J gick och kollade upp i himlen och sa: "Jag ser inte min pappa. Är han uppe vid molnen?" Jag blev helt förstörd. Det kändes som att hon trodde att han var död, eftersom att man brukar säga att dom är i himlen då. Det vill jag absolut inte att hon ska tro och jag har försökt med allt i min makt att det inte ska verka som det heller. Och sen är det så svårt för på alla sidor står det inget om ålder på barnen. De flesta är i skolåldern som dom har tagit som exempel. Här är ett utdrag från barperspektivets hemsida:

"Det är viktigt att fundera över konsekvenser av lögner, även vita sådana. Hur blir det för barnet om man säger att pappa är på jobbet? Risken är stor att barnet drar slutsatsen att ”pappa väljer jobbet framför att vara med mig”. Dessutom kan barnet oroa sig över vad som händer när mamma går till jobbet: kommer hon också att försvinna?"

Det är det här jag reagerar på. För de gånger som min syster har haft hand om J, om de så bara handlar om ca 30 min har J varit jätte orolig för om jag ska komma tillbaka eller inte. Det känns i hela mitt hjärta och det gör så ont. Jag vill aldrig att hon ska behöva tvivla på mig. Jag finns ju alltid här för henne men vi kan inte vara tillsammans 24/7. Hur fan ska jag göra?

Dessutom är jag irriterad över att A aldrig ringde. J väntade hela dagen men vi fick aldrig något samtal. Mannen som jag pratade med imorse sa att han beviljade ett samtal idag efter kl 16.00. Men nej. Inget samtal... Så nu blev J besviken ännu en gång :(