Sådär nu har jag bokat bussbiljett hem till Smedjebacken. Imorgon kväll åker jag och J hem för att hälsa på i några dagar, fira födelsedagar, klippa och träffa familjen innan jul. Det var inte så längesen vi var hemma sist, det var nog under allhelgona tror jag. Men på nåt vis så uppskattar jag byn mycket mer nu när jag har flyttat än vad jag gjorde när vi bodde där. Det är en jävligt tråkig ort med så mycket problem och dryga människor och det finns inget att göra. Men hemma är ju alltid hemma. Hur tråkigt det än är. Och det är så skönt att kunna vara där i några dagar och faktiskt gilla det, när man vet att man inte behöver vara kvar, man kan åka hem till sthlm när man vill. Och under tiden som man är borta från smb så har det ju aldrig hänt nåt iaf. Det står stilla. Tiden står stilla. Anledning till varför jag åker "hem" ganska ofta är min familj. Min älskade mamma och mormor & morfar. Självklart även för att träffa mina vänner och A:s familj också. J älskar att åka till mormor och farmor. Men jag är så glad att vi inte bor där. Med tanke på att de flesta vet vilka både jag och A är. Och J. Jag vill inte att hon ska behöva dras med A:s skit och så har hon ju hans efternamn också. Här i Vällingby är det ingen som vet vem J:s efternamn tillhör. Jag önskar att alla mina vänner och min familj kunde bo här med oss, men dom liksom jag bestämmer ju över sina liv och dom har val att bo kvar.
I början kändes det jobbigt att jag inte hade någon förutom min syster som var hemifrån här i storstan. Men när jag började skolan fick jag nya vänner och jag träffade mkt folk som jag stötte på genom gemensamma vänner som nu är väldigt fina vänner. Det är jag så tacksam för.
Och under den här tiden när allt med A har hänt så har jag verkligen märkt vilka mina riktiga vänner är. Dom som har hört av sig på telefon och undrat hur vi mår och inte enbart skriva ett "hej hur mår du" på Facebook chatten någon gång ibland... Dom som har visat ett intresse för J:s välmående men också för A:s.
Nåväl. Jag pratade med en man från A:s anstalt imorse och han hade blivit beviljad ett samtal till J ikväll. Så dom skulle kolla med mig så att det var lugnt. Jag har förberett J om det och hon blev jätte glad. Köpte en hemtelefon igår iaf och letade i ca en timme innan jag hittade ett telefonuttag. Jag var råskitz och hittade tillslut med min systers hjälp ett i J:s rum. Så det blev hon glad för =) Vi har sagt att det är hennes "Pappa-telefon" som enbart är tillför att prata i när pappa ringer. Och hon är så stolt över den =). Jag hoppas att det går bra ikväll, men det gör det säkert. Nu ska jag packa lite inför imorgon och hämta det sista av tvätten i tvättstugan. Jag längtar tills imorrn!
J:s "Pappa-telefon"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar