Besök på anstalten

Japp ni läste rätt. Vi har varit och hälsat på A på anstalten.Vi var där i lördags och jag var jätte nervös. Har aldrig ens varit i närheten av en anstalt, så jag var lite nervös över hur allt skulle kännas.

Vi åkte tidigt på förmiddagen. Jag hade inte sagt något till J för att det skulle bli en överraskning samt att om nåt oväntat skulle dyka upp så att vi inte kunde åka ville jag inte att hon skulle bli besviken.
När vi kom fram till anstaltet fick vi hänga av våra kläder i ett skåp och gick sedan in i ett vänterum. Där fick vi vänta på vår tur att bli visiterade. I visiteringen fick ta av oss skorna och gå igenom en metalldetektor och visa upp legitimation som dom behöll under besöket. J verkade inte alls tycka att det var något konstigt och dom i visitering var jätte snälla mot henne och småpratade med henne. Efter det blev vi ledda till besöksrummet.

När vi kom in i beskrummet sprang J rakt in och missade totalt att A satt där. Det kan ha varit för att A hade hel beiga kläder på sig och väggarna var även dom beiga. Men sen vände hon sig om och såg honom och hon blev så glad! Hon ropade PAPPA! och kastade sig i hans famn. Jag blev helt tårögd och såg verkligen hur glad hon var.
Det kändes jätte konstigt att vara i samma rum som A efter sån här lång tid och han kände likadant. Måste ju vara svårt för han att in också. Besöket var på tre timmar i ett kalt låst rum men nån enstaka barnbok och barnmöbler. Men J verkade inte bry sig. A hade bakat till oss och fikade och pratade och tiden gick faktiskt väldigt fort. A hade verkligen blivit biffig och såg betydligt friskare ut nu än vad han gjorde innan han åkte in. Så det är ju ett gott tecken. Han var chockad över hur stor J hade blivit och han sa att nästan hade glömt bort hur hon såg ut. Hon ändrar ju sig så mkt nu hela tiden så hon var ju inte så lik sig som när han sist såg henne.

Det blev lite ångestfyllt när vi såg att tiden började ta slut och A sa att det kändes jobbigt att vi skulle åka och att han inte kunde följa med tillbaka. Men den smällen får han ta. Fast jag förstår att det är jobbigt.

J gav honom en stor kram när vi skulle åka och hon verkade vara riktigt nöjd över att ha få träffat sin pappa.
Hemresan kan vi ju tala om en annan gång. Är sjukt störd på Sthlm taxi, är så irriterad att jag inte ens orkar skriva om det. Kan ju bara säga att nästa gång ska vi fan inte åka taxi dit iaf!

Men ett lyckat besök var det och på hemvägen sa J att det var såå roligt att träffa pappa. Är hon nöjd så är jag nöjd =)